precis i sömnögonblicket, när hans telefon ringer, så inser jag att det inte alls gör lika ont längre.
han kan både prata länge och gå till ett annat rum. det skär varken som knivar eller rakblad numer.
sure, det svider, men hej mina vänner, ni har bankat i mig vett!
tisdag 21 augusti 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar