jag trodde att det skulle kännas på riktigt och bra och allt sånt. men jag vet inte. det svajar och egentligen är det inte så starka rep som håller ihop allting.
det kommer aldrig att bli som förr och egentligen gör det mig inte så mycket (tror jag) men det känns ändå som ett misslyckande.
crap.
fast allt som behövs kanske är lite tid.
jag tänker inte släppa mina hållda tummar. ok?
nu är julias pappa här och är handy-man med borrmaskin och plugg och skruvar och tumstock.
jag har börjat riva upp mitt brännsår, det kliar så mycket.
fredag 7 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Shit va bra du skriver emma! funderat på journalist/författare, jag skulle lätt konsumera dig! /Anna Lindgren
Skicka en kommentar