jag kan ta lite av din tid igen, det kanske skulle göra dig glad?

ibland tar livet konstiga och oförutsebara svängar. idag skulle ha kunnat bli en sådan dag, men det blev det inte. jag snuvade mig själv på konfekten skulle man kunna säga.
istället för att göra något drastiskt som skulle ha kunnat förändra mitt liv, åtminstone på kort sikt, så gick jag till ica vid medis och köpte en påse lösgodis och gick hem och pluggade. jag läste om marxismen så det sprutade citat av både engels och folbre ur öronen på mig. jag hade kunnat strunta i såväl familjen, privategendomen och statens ursprung som who pays for the kids? och istället slagit in ett rätt välbekant nummer på mobilen och sagt hej. men det gjorde jag inte. jag orkade inte förändra livet där och då. godispåsen var liksom mer lättillgänglig och den blev inte arg på mig vad jag än sa till den. (om jag hade varit bulimiker så hade jag här kunnat skriva att godispåsen var min enda riktiga vän, men nu är jag inte bulimiker och jag har fler vänner än den, så jag gör inte det.)
såhär i efterhand känns det rätt bra att jag inte ringde det där telefonsamtalet ändå. vi får se hur saker och ting känns om en stund.
slutsats: NÄR TUSAN VET MAN VAD SOM ÄR RÄTT? va? va? va?

dock blev det svampsoppa och vitlökstoast och planering inför ett annat framtida liv på gullmars ikväll. det var fint och bra. jag håller tummarna för att allt kommer att funka och att det blir succé.
nu ska jag strunta i erbjudandet om film och plugga alternativt sova. imorgon ska jag lägga in en stöt på bruden som jag helst av allt vill bli kompis med i klassen. rätt läge att vara pigg och fräsch på. dessutom kommer min syster hit imorgon. KUL! (det sista lät som ironi, fast det var det inte.)