och jag blir verkligen så glad för du är verkligen precis som jag.

ibland är livet bara så himla fint! så är det nu. det är banne mig så att jag vill börja böla.
jag har haft värsta grymma helgen och middagsavslutet ikväll var till och med långt finare än jag hade föreställt mig (och då hade jag ändå väntat mig endel).

alltså, jag är så lyckligt lottad att det är löjligt.

jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara läsa en bok och låtsas som ingenting. jag kan inte hantera det här adrenalinet.
jag vet såklart exakt vart det kommer ifrån, men ändå. det är okontrollerbart.

heja livet, heja mig!