kreativiteten är död, länge leve kreativiteten

jag har det! jag vet varför jag hatar att plugga!
jag avskyr att vara en del i en redan färdig ram. jag vill tänka fritt. jag vill bestämma själv. jag vill inte återge en text som redan har återgivits hundratusentals gånger.
jag vill göra om göra rätt.
jag struntar i förhållandet mellan empiri/metod/teori hos arping. det finns lixom andra saker att tänka på. viktigare saker. sånt som man utvecklas av. kreativt tänkande! sånt som jag har användning för i det hårda livet på gatan.
jag vill jobba med mina grejer. skolan är knasig och trycker in stackars studenter i en redan färdig mall över hur saker och ting ska vara och se ut. en normativitet. alla ska göra samma sak för effektivitetens skull. det är viktigt att effektivisera. tid är pengar. det är också viktigt att alla gör samma sak för då kan man jämföra. och jämföra är bra. då vet man vem som är bäst. då kan man rangordna också, vem som är bäst och vem som är sämst.
i skolan är man den bästa människan om man snabbt kan räkna ut vad 14+26 är. eller om man kan beskriva förhållandet mellan empiri/metod/teori i arpings avhandling. gärna så fort som möjligt. och gärna med så svåra ord som möjligt. här snackar vi inte mat, utan föda, inte äta utan förtära, inte kulturelit utan parnass.
jag är inte bäst på att beskriva arping. snarare kanske sämst. men man kan inte mäta kunskap. det funkar inte.
av ren princip vill jag få kasst betyg på alla hemtentor och sedan slå alla stolta studenter på näsan när jag, med noll plugg i ryggen, lever loppan och gör det jag verkligen vill. det jag brinner för. det som verkligen betyder något.