aldrig nöjd.

jag är så himla ledsen. så himla ledsen för att jag aldrig är nöjd. aldrig.
ganska ofta är mitt jobb urasvårt. man får gissa och testa och göra fel och göra om och göra rätt.
och aldrig någonsin blir jag nöjd. aldrig.
jag har haft mitt jobb i runda slängar i 9 månader nu.
antal gånger jag har varit nöjd och stolt med min arbetsinsats hittills: 3. (när vi släppte det stora bandet, del 1, när vi var färdiga med tidningen och när vi släppte det stora bandet, del 2.)

alltid så är det något som är fel. ibland gör man något som någon annan tycker är fel, ibland blandar man ihop blixten och luger, ibland testar man något som visade sig bli pannkaka, ibland ställer man till det för någon annan, ibland är man en okänslig och crappy ledare, ibland orkar man inte svara i telefonen, ibland vet man inte om man borde lägga en extra hand på arvikas huvud, ibland glömmer man bort att ringa tillbaka, ibland gör man någon glad och en annan förbannad, ibland glömmer man att ringa överhuvudtaget och ni vet , ibland skriver man en text på 9999 ord istället för en på 10 000 ord.

och mest är det så jäkla svårt. så jäkla svårt att göra alla glada, att inte trampa någon på tårna. det är ju inte så att jag inte vill vara nöjd. jag vill det. på ricko. men när man har 536245 olästa mejl, 189 oavlyssnade mobilsvar och 627462459 andra saker att göra - varje dag - samtidigt som man ska leda en massa människor och hjälpa dem på traven, då är det så jäkla svårt. så jäkla svårt att göra något som jag blir helt nöjd och stolt över.

och jo, jag älskar mitt jobb. verkligen. I DO. men ibland känner jag mig så förbannat ensam.

som min mamma alltid sa när jag och min syster var små och vägrade haja hur hård the REAL WORLD var: jag kan inte trolla med knäna.
och nä mamma, fasen, jag kan inte heller trolla med knäna.